En påse smågodis

Var på kurs i Stockholm och faktiskt, hör och häpna, det blev en en lagom stund över för att ta en sväng förbi Roffes Modellflyg när Norrtull (tur att man kan boka tågbiljetten som själv vill).

Utan tvivel är detta en hobby som på olika sätt få mig att känna mig ung. I affären, där det finns möjlighet att klämma och känna, lukta, beskåda, väga och diskutera, så blir man ju som en åttaåring i en godisaffär. Vad ska jag välja? Hur får jag bäst valuta för mina surt förvärvade slantar?

Med en blandning av lätt ångest och upprymd tillfredsställelse kunde jag dock ge mig iväg hemåt med en komplett drivlina till Pizzan, som dessutom innehåller några olika alternativ på val av ack. Ska bli mycket intressant att se med hur mycket jag kommer att minska vikten med denna setup. Är rädd för att jag också måste byta alla servon mot något lättare.

Bästa roderhornen i stan?

På hangkanten är roderhorn av plywood oftast överlägsna de i plast. Särskilt på vintern. Till Pizzan, mitt första depronbygge, var jag inte helt klar över vad jag skulle välja. Men så kom jag på att jag hade ett "ark" med 0,4 mm plywood. Det blir ju i alla fall inte tugnt. Och säkert överlägset de där små löjliga slow-flyer roderhornen.

Kritiska moment för att få till linkagen bra, är naturligtvis att man borrar med rätt borr. Jag har en uppsättning borrar i bra storlekar, går att köpa styckvis hos järnhandlarn. 1,6 är nog en favorit som brukar passa kvicklinkar (nästan 1/16 tum) men här kom 0,8 till pass. Blev också glad över att det faktiskt gick att klämma fast i chucken, det brukar sällan gå under 1 mm.

Roligast av allt, under denna session, var nog dock att plocka ner min sedan tidigare tillverkade z-böj-tång. Det gick så geschwinnt att sätta upp alla roder. Krympplastade, först med tändare, depron smälter fort... Sedan med lödpennan.

Pizzan flygklar på två kvällar

Fascinerande. Kommer med säkerhet att bli fler depronbyggen framöver. Efter blott två kvällar är den flygklar. 203 gram. Förmodligen mycket övermotoriserad. Jag gissar att byggtiden blev omkring 7 timmar, defintivt under 10. Så hade jag lagt tre timmar på dekoren, så hade den ju dessutom blivit snygg...

Depron är kul

Jag har haft flera skivor depron stående i ett par år. Det ångrar jag nu. Det var kul att bygga i , och gick fort. En flygande maskin på mindre än 50 minuter:

Lycka är att löda i hobbyrummet

Häromkvällen hade jag en sån där fulländad stund då bara allting stämde. Dels hade jag rätt material hemma, och dels hade jag rätt verktyg. Som ett extra plus utvecklade jag också ett nytt verktyg, eller maskin om man så vill. En löd-fläkt. Av en skrotad gammal dator.

Se så bra röken blåser undan då fläkten är på. Annars har ju den där rökstrimman en fantastisk förmåga att antingen hamna i näsan, eller i ögat. Nu är det problemet ett minne blott.

Och för den som själv inte gjort det, är det nog svårt att förstå. Men lycka går faktiskt också att uttrycka som en snyggt lödd multiplex-kontakt som tar hand om alla fyra servona från vingen.

Bygget av en "ARF" gå vidare

Löda tycker jag är roligt, särskilt när man har rätt grejor till det. Och här kommer det att bli en hel del lödning, den saken är klar. Fyra servon i vingen till en gemensam kontakt.

Och sätta upp linkagen är också roligt. Men jag är lite tveksam till de medföljande prylarna. De verkar dock ganska okej. Till och med bitar av bränsleslang fanns med i påsen. Är det det som är ARF?

Några små sviter från höstcombaten

Höstcombaten fick ju en del följder. På min maskin blev de dock inte särskilt ödesdigra. Såhär ser framkanten av vingen ut efter en rejäl smäll i luften. Bara lite veckad Oracover. Med strykjärn och kraftigt tryck med trasa är den faktiskt som ny igen.Denna skadan var dock av allvarligare natur, för det syntes inte riktigt heller, den låg liksom under en massa lager av tejp. Förra gången slet jag av antennen och bestämde mig för att inte ha en hängande och slängande antenn. Så jag la in en vanlig migsvetstråd runt hela fenan, den är ju förkopprad ståltråd, vilket jag bestämde mig för har utmärkta antennegenskaper. Och räckvidden har varit nog så bra.

Men vid övergången hade antennkabeln slitits av då kropp och fena separerades på grund av dålig sammanfogning, läs tejpning.

Nu är den dock fit for fight igen.

Bara mycket långsamt framåt

Spitfiren är inte flygklar. I själva verket har det inte hänt nånting med den på två veckor. Är själv lite överraskad. Men dels har jag gått bet på servoinstallation till landställen. Fick helt enkelt inte plats med servot på det sätt som det är tänkt. Har provat med ett miniservo, men inte heller det får plats. Funderar på att kalla in landställsservoinstallationskonsulten Henry.

Och till råga på allt har jag också gått bet på programmering av radion, en MC 20. Jag vet inte hur jag ska komma åt att styra landstället till kanal fem. Tycks inte finnas någon spak eller pott som styr kanal 5.

Så jag har nog redan ledsnat lite.


Vilket visade sig här. Plötsligt blev det kul med grovslöjd. Har kapat till ett hörnskrivbord och försett det med snygga hemmatillverkade kantlister av ek. Skrivbordet är på plats, och därmed en dator närmare köket.

Det är väl vingen som gör det?