Thinnertrasan vandrar mellan husen

Nu har jag slagit på stort och köpt riktig filler, eller slipgrund som det kallas på svenska. Inga mer experiment. Torkar bra. Luktar starkt. Spelar pop. Känns som 70-tal.

Första riktiga lackeringen i hobbyrummet

Under 70-talet höll ju jag och storebror på en del med motivlackering. Häromåret hittade jag en del gamla färgburkar hos lillebror som räddade undan inlämning till miljöstation. Att känna lukten av Du Ponts enkomponents akrylfärger kändes ganska konstigt. Mammas gata ska lukta kanelbullar, inte nagellack gånger ett hundra i styrka.

Hur som, den intensivt röda hade tyvärr torkat sönder. Så jag blandade lite orange med lite vinröd och fick efter ca sex lager fram den här kulören på en silverbas jag lagt av Biltemas vanliga hobbyspray. Riktig förtunning har jag inte ens försökt få tag på, men chansade med lite cellulosathinner som den lokala billackeraren faktiskt hade stående. Och det funkade.

Kulören går inte att ge rättvisa i vare sig tryck eller på webb utan måste ses i verkligheten, då den liksom är levande. Olika ljusförhållanden ger också helt olika kulörer på ett helt annat sätt än med vanliga färger.

Undrar om den kommer att flyga bra, också?

Många roderhorn blir det

Ett nytt projekt danas i hobbyrummet. Ska bli mycket spännande att se om det funkar. Har för en gångs skull hittat på själv, helt utan förebild. Brukar ju inte funka så bra, men jag känner ändå nåt slags tillit den här gången.

Det enda jag utgått från är vingarean som ligger på lite drygt pizzans, jag hamnade på 18 kvadratdecimeter. Och så har jag bestämt rationella mått ur den gröna skivan. Jag har till och med använt det gångjärn som redan finns där. Bara tejpat och sedan fasat med slipkloss. Mycket rationellt.

Barnens känsla för detaljer

Jag hittade den här bilden långt in i gömmorna i hobbyrummet häromdagen. Den är från mitt första år som modellflygare, och då var barnen mycket mindre. Så små att de ofta var med. Och deras engagemang var det oftast inget fel på.

Den här bilden funkade som dekor till min första radioväska. Det var en billig plastväska som följde med en sticksåg för länge sedan. I locket fanns en infälld etikett av karton. Den vände helt enkelt barnen på och ritade denna fina bild.

Lägg särskilt märke till detaljer som fackverket i stabbe och fena. Fascinerande, tycker jag. Liksom den glada pappan som utbrister i ett emfatiskt "Ja" i stundens hetta. Tror sjutton den, på spakarnas läge kan man ju lätt se att han tränar kvickroll. Eller hur?

Lackeringsverkstaden är igång igen

Det började med en ny huv till Home Runnen. Och nu är jag igång med totalrenovering av båda mina ocelotvingar.

Häromdagen luktade det eneträ och linolja i hobbyrummet. Nu luktar det polyester och "riktig" billack. Vet inte om det är någon allvarlig störning som får mig att tycka att det också luktar gott. På sitt sätt, liksom.

Hur som helst så torkade det eländiga sprutspacklet till slut. Och jag har ni i princip slipat bort alltihop. Det är sånt som kallas meningsfull fritid.

Materialval är inte alltid lätt

Jag ska tillverka stötstänger till min infällbara landställ till min stora depron-spitfire. Men vad ska jag välja?

Just dessa stötstänger måste ju vara bra på både drag och tryck. Och de ska helst inte addera någon nämnvärd vikt.

Stålet, den längst till vänster, är 1,2 mm. Klenare blir för böjlig.

Balsalisten är ca 3 mm. Den verkar styv nog.

Kolfibern är 2 mm. Klenare blir för böjlig i tryckbelastningen.

Någon som vågar gissa vad dessa väger? Någon som vågar gissa vilken stång jag kommer att välja?

Första gången under 100 gram

För första gången har jag kommit under 100 gram med ett "riktigt" bygge. Hovrar fint i hobbyrummet. Nu kan jag knappt bärga mig i vänta på jungfrutur, men förmodligen kommer en sådan att ske i en gympasal nära dig under förmiddagen.


Pull-pull är bäst. Och går faktiskt snabbare att installera än stötstänger.

Jag har sparat 7,1 gram

Mycket spännande var det. Genom fräsningen har sparat 7,1 gram. Jämför med vad den vägde innan. Med bygget av frösstosen, och själva fräsningen, såg tog det nog ca 7 timmar. Alltså ca 1 gram per timme. Frågan är väl om det ska anses kostnadeffektivt?



Och så "förlorar" jag 1,9 gram om jag hänger dit de här hjulen. Kanske skulle låta bli det i alla fall?

Men nog ser det ganska hot ut?

Full fräs i hobbyrummet

Förlåt banal rubrik. Kunde inte hålla mig.

Efter några misslyckade försök med hemmabyggt fräsbord och därefter konsultation av Lennart Olsson har jag nu fått igång en fräs som tycks bra att arbeta med. Visst blir det snyggt? Och lätt!

Nu är det nåt på gång

Jag planerar att göra en "Lennart". Önska mig lycka till. Och våga gissa hur många gram jag kommer att spara.

Kul i hobbyrummet

Ibland har jag och Märta himla kul i hobbyrummet. Borra i pelarborrmaskinen är alltid något alldeles extra. Och det var längesedan vi skrattade så mycket tillsammans, som när vi skulle tillverka mikrofonstativ till Julaftonens Singstar.