Tre MCW på 90 sekunder

Sällan har inomhusflyget varit så roligt som år. Mycket tack vare den lättbyggda Mini Combat Wing, ritad av klubbkamrat Anders. Den flyger dessutom väldigt bra. Därför har jag lovat Arnold och Staffan att jag ska bygga varsin till dem. Men frågan är ju om jag egentligen har tid med sånt. Ja, det hade jag ju, det tog ju bara 90 sekunder. Dessutom ett extra plan på köpet. Vilket kap! ;-).


 

Kämpar med eldsflammor

Jag gjorde eldsflammor på 70-talet på mopeder och sånt. Då var det aluminiumfolie direkt på ytan som skulle lackeras, fäste den med glycerin, skar med vad vi kallade för swivel-kniv. Tänk om vi haft tillgång till photoshop eller illustrator på den tiden. Då hade vi kanske blivit sittande framför datorerna?

Jag förstår inte varför jag inte kan lära mig hur man gör en mask i photoshop. Jag ser inte skogen för alla träd. Här har jag först arbetat i illustrator, tagit över en bana och gjort färgläggningen i photoshop. Bara som en liten test. Och uppenbarligen fick jag till masken, men jag minns inte hur jag gjorde. Vill nu göra om med annan bakgrundsfärg och naturligtvis utan den där fåniga linjen som förstör alltihop.

Hjälp!

Servoinstallation "enkel"

Ibland lönar det sig att inte komplicera saker mer än nödvändigt. Jag vet inte om detta funkar än, men jag hoppas det. Vad gäller tyngpunkt har jag koll på att det ska funka. Och servot är av högre kvalitet, dvs bättre upplösning och säkrare mittläge, låg vikt, och skaplig dragkraft. Ska bli spännande att se hur det funkar i praktiken.

Dual Metal Karbonite, det kan inte gå fel.

Mini Combat Wing 2.0 börjar ta sig sitt uttryck

Version 2.0 växer fram.

Engångshandskar

Ibland förstår man sakers namn extra bra.

Fyragramsservon

Det här ska väga 4,5 gram enligt förpackning.

Det här väger kanske lite mer än vad som är tänkt?

Man skulle också kunna säga att det inte finns några gratisluncher. De grammen som skiljer dem åt kostar ganska mycket per gram, om man säger så. Det som ska bli allra mest intressant, blir att se om modellen faktiskt flyger bättre med finservon.

Mini Combat Wing på mer än 45 minuter

Detta inlägg bör avnjutas till följande musik: O Death.

Nej,  jag har inte fått frispel med airbrushen. Nej, jag har inte fått frispel med airbrushen. Men jag är helt säker på att det var ganska roligt. Och att det kommer att ta lite längre tid att bygga denna första Mini Combat Wing.

Känner nu ett tvång att uppsöka närmaste idrottshall för en smygprovkörning innan morgondagens första inomhusflygning för den här säsongen.

Hälften så lätt, dubbelt så starkt?

Det här är det material som jag skurit bort från tidigare ägarens "reparation". Jag samlade ihop det mesta, men inte allt, och vägde in det till drygt 20 gram.

Här är den nya plattan för landstället på plats under limtryck. Hemmatillverkad special-lättplywood. Dubbla lager möbelfanér på båda sidor om en ganska hård balsakärna. Och så popnitsmuttrar av aluminium. Väger endast 10 gram. Och jag tror att den kommer att hålla bra.

För en gångs skull har jag använt epoxi för att limma dit plattan. Blindmuttrana är nitade, men också inlimmade med CA.

Äntligen fick jag användning för min titantråd

I flera år har den bara hängt där, min titantråd. Utan att jag haft en aning om vad jag skulle kunna använda den till. Och så i dag, när jag plötsligt behövde något med ungefär 1,25 mm tjocklek, så passade den ju helt perfekt. Och så lätt den är sen!

Om man inte har ett gångjärn som tillverkar man ett

Den "nya" klubbseglarens sidoroder har numera ett gångjärn av aluminium, mässing och stål. Ett originalgångjärn av polyamid. Undrar vilket som kommer att gå sönder först?

Motorkåpa till Thun

Funderar över om jag ska auktionera ut denna på onsdag kväll. Eller byta bort den mot något. Eller ge bort den som varuprov till någon behövande?

Stor termos och många plan

I dag har jag med mig många plan och 20 liter vatten.

Thun goes 2.0

Under senvintern har vi haft ett framgångsrikt gemensamt projekt i modellflygklubben. Vi har byggt varsin likadan Thun som är avsedd för tävlingsformen Air Combat.

Än så länge har är det bara några modeller som kommit i luften och min modell har lämnat sin första edition bakom sig. Vid min andra flygning tappade jag bort modellen och gjorde i princip alla fel, bl a full höjd och trottel av, vilket innebar att jag satte den med nosen före rejält hårt ner i den frusna backen. Maxlanda, men sin torv, brukar ju annars vara ganska förlåtande.

I version 2.0 har jag ersatt hela nosen, den del som vid leverans var blå, med motsvarande block i EPP. Och jag har jag satt dit en betydligt rejälare brandvägg av 4 mm plywood. Därefter har jag gjort en motorkåpa i PET och en spinner i en mycket speciell och exklusiv variant av Polyeten.

Polyetenklumpen i svarven på traditionellt vis,

alltså på en tapp på träskiva, och så lite kontaktlim.

Inte någon superfinish, det är ju combat
det handlar om. Skärsvarvad med skölp.

Kåpan är tejpad på plats och har kylhål i nederkant.
Och det känns faktiskt ganska tryggt med spinnern på plats,
i stället för M8-bulten som ju faktiskt påminner
ganska mycket om bulten i en slaktpistol.

Hur locka barnen till hobbyrummet?

Det är tag sedan barnen var med i hobbyrummet. Senast använda Märta den fina julklappsverktygslådan till att spara olika slags balsaspånor i de olika facken. Och frigolitspånor.

Jag har nu tagit denna låda i anspråk. Och slängt hela samlingen. Och blivit utskälld av min fru. Undrar just vad Märta kommer att säga?

Men det jag funderar mest på är ändå hur jag ska få tillbaka barnen till hobbyrummet. Förr tyckte de att det var ganska roligt och ofta gick de dit frivilligt och ofta ihop med kompisar. Att gjuta i gips har nog varit deras favorit. Och att sedan måla figurerna.

Men de har också någorlunda accepterat att serva sina egna cyklar och att ibland laga leksaker som de själva haft sönder, men oftast har jag fått laga dem på beställning.

Jag har försökt att få igång dem med vanlig lera. Men misslyckats.

Astrid har målat om sin Snowboard, det har nog varit det enda projektet av betydelse de senaste fem åren, men har ju onekligen en viss potential.

Infällbart, styrbart noshjul

Jag vet inte exakt hur det ska se ut. Men för att klara första kravspecen, "infällbart", kan det nog vara bra med ett gångjärn.

Jodå, det fungerar ju någotsånär som det är tänkt. Återstår att lägga en kulled till styrningen i den främre länken. Och styva upp den stötstången lite, sen ska det nog bli riktigt bra.

Vad ska det bli?

Kevlarförstärkt framkant, det kan väl inte vara fusk?

Icke skalenlig ritning med mått angivna i tum. Hjärnan går på högvarv.

Många spännande viklar är det. Men frågan är alltså: vad det ska bli för modell?