Bästa meket på länge

Jag märkte nån gång i somras att min laddare blev väldigt varm. Jag tänkte att det kanske var väldigt varmt i bilen eller att solen sken direkt på den. Nån stans i periferin av min uppmärksamhet noterade jag nog också att fläkten faktiskt inte gick.

Nåt som inte stämmer

Hm. Undrar om det som fattas. Eller som sitter snett?

Finbesök i hobbyrummet

I dag fick jag finbesök i hobbyrummet, fr v Alfred, Herman, Nisse och Maud. Som ni ser finns det gott om plats för mys och meka. Och Nils bjöd på det fantastiskt kreativa förslaget att här kan jag ju sitta och äta pizza medans barnen har lite ff hemma...

Också ett slags fredagsmys

Egentligen tycker jag väl inte att det är så ofta som talessättet faktiskt stämmer. Men den här gången gör jag det: "En bild säger mer än tusen ord". Bilden är klickbar för en större version.

Hobbyrumsloppis

Såhär såg det ut före.

Och så här ser du ut nu efter. Många kände stor lycka och vissa kände frid och lättnad när eventet var slut.

Färdig!

Klicka på bilden för större version.

Jag har ju länge funderat på när jag kan säga att båten är klar. Men nu gör jag det. Den är klar. Och jag har nu varit ute och paddlat med den många gånger och börjar ana att det kan bli något av en ovan vi pratar om här.

Det som nu återstår är nån form av knap i för och akter. Det tänkte jag dock ska få bli nåt slags terapi under sommaren.

Och jag tänker, där i båten, att min båt är nog finare en Harrys båt, i alla fall.

Paddel med bling

Ingen lyster är som halvolja. Och så våtslipat, förstås. Ska nog dra på lite möbelpolish i kväll också som nåt slags lördagskvällsporr.

Ja-ja, vad säger man, att jag borde gå en kurs i välskrivning? Hur som helst, på lite håll ser det rätt så okej ut.

Sitsen nästan klar

Även sitsen är utformad efter mina egna kroppmått. Jag gröpte ur ett block EPP och klädde sedan med liggunderlag. Svankstödet är ihoplimmat av tre lager tunn plywood. Även det klätt med liggunderlag.

Hela havet stormar

Idag blev det lördag och tack vare regnet blev det tid i hobbyrummet för första gången på alltför länge. Dagen inleddes med en ganska omfattande städning, det har det liksom inte funnits tid för förut. Och nu jobbar jag ju på med diverse småpill utanför 100-timmarsbudgeten som inte räknas. Därför håller jag i dag på med många olika projekt samtidigt.

Dels tillverkar jag en sits av några spillbitar EPP jag hade liggande.

Dels tillverkar jag ett svankstöd.

Och det bär mig alldeles extra emot att borra hål i min fina båt. Jag kunde nästan känna smärtan i min egen kropp.

Inte snyggaste lösningen för linfästen, men en lösning som förhoppningsvis kommer att fungera bra.

Och naturligtvis var jag tvungen att ha med lite mahogny. Eller om det nu är teak. Jag lär mig aldrig skilja på dem. I dessa bitar är det meningen att jag ska skruva fast de remmar som ska hålla svankstödet på plats.

Kapell på gång

Jag tycker det ser ganska bra ut.

Däcket ligger blankt som ett nybonat golv

Fyra lager fernissa på plats och det börjar likna nåt. Bättre än såhär blir det inte med pensel och dammig lokal, men dammet slits snart bort om jag bara paddlar fort nog.

Den senaste tiden har jag inte loggat timmarna så noga, men uppskattar att jag nu är uppe i 95 timmar. Det innebär att jag kommer att gå i mål på 100 timmar då sits och relingslina kommer att vara på plats. Det är jag ganska mallig över.




Gårdagens bassängträning i Mariestad var lärorik och inspirerande. Nu ser jag fram emot vårens paddelkurser tillsammans med friluftsfrämjandet där.

Värt vingfäste?

Vingfästet börjar bli klart. Det väger 11 gram. Är det värt det? Ja, om vingen kommer att sitta kvar så...

Vingfäste

Det här ska nog kunna bli ganska bra.

Vakuumpumpen kom till användning

Sådär jag, all defekt skumkärna är ersatt av ny och fin, dessutom infälld med minst faktor 12 metoden för att sprida belastning på ett optimalt sätt.






Alla ser ju att det inte är faktor 12, men säg faktor 1,5 eller nåt då? Eller åtminstone "lite snett". Faktor 12 används inom flygreparationssammanhang på riktigt, som en beskrivning av hur långt ett brott ska spridas. Tror jag.





Det nya vingfästen gjuter jag direkt på plats mot vingen. Det borde rimligtvis ge ganska bra passform.






Den stora svarta lådan till höger är min vakuumpump. Den fungerar jättebra som tyngd.

Projekt DLG

Jag har gått och blivit med DLG igen. Det är många år sedan sist, men saknar verkligen den möjligheten, alltså att flyga termik med diskuskastad seglare. De har ju utvecklats något enormt sedan jag gjorde mitt första försök. Också priserna på modellerna har kommit till en nivå då jag är inte med. Därför blev jag extra glad när jag kom över en "byggsats" där vingen är helt ny, en Blaster 2, och där jag bara behöver sätta ihop grejorna. Ska bli mycket spännande att se om jag får till det utan för stor viktökning.




Det ska tillverkas ett nytt fäste till vingen.




Och det ska lagas, dvs rätta till tidigare inte så bra lagningar. Som t ex här där skumkärnan är nedsmält, förmodligen av CA.

Framgångsrik liten sjösättning

Kanske låter det töntigt med "liten sjösättning". Men det ingår naturligtvis i en plan som går ut på att den stora sjösättningen ska ske med mycket mer pompa och ståt. Då räcker det inte med lite enkel direktsändning via bambuser för att skapa nerv. Nä, då ska det vara bomber och granater, eller åtminstone en lite valbergsmässoeld och kanske lite fyrverkrier och sånt. Mer om det längre fram.

Ett extra tack till Märta som filmade och fotograferade, Astrid som speaker, och deras respektive kompisar för glada tillrop och kanske ett och annat välförtjänt litet fniss. Och, det är Märta som i all hast hittat på namnet, hur det ska uttalas, är dock ännu lite oklart.

Den är inte riktigt färdig än

På facebook ställde ju den relevanta frågan i samband med min lilla sjösättning: "Är den färdig?" Och det är den ju inte, men som Björn på Båtbyggeriet sa: "Det behövs ingen slutfinish för en sjösättning". Och en morgon som denna, när snöstormen viner utanför fönstren så känner jag mig verkligen inte ångerköpt på min smygpremiär igår, det var ju i alla fall solsken och det ser varmt och skönt ut på bilderna.

Det jobb som återstår är främst att få finish på skarven mellan däck och skrov. Det är inte så tröstlöst som det ser ut. Först skrapar jag de värsta utstickande punkterna. Gör man det innan epoxin härdat ut helt, så går det ganska lätt med en vass skrapa. Sen, när det verkligen har härdat ut, så går det bra att vara ganska våldsam med bandslipen. Först en omgång som inte mer än nuddar vid fibrerna. Sen på med mer epoxi, slipa igen, och därefter ett sista lager som blir det förseglande skiktet. Efter det är det fernissa som gäller, men var övertygad, jag kommer att få anledning att återkomma om det.

Och så en skädda.

Och så en paddel.

Och så lite beslag.

Och så kanske ett hål i fören att fästa en tamp i.

Och så limma fast packluckorna.

Och så, ja, jag måste ju fixa nåt slags hållare till solpanelen som ska förse elektroniska apparater med ström under färden.

Men nog är den nästan färdig. I princip klar. Den går ju faktiskt att paddla med. Om man har en paddel.

Ja just det, sits, ryggstöd, knästöd och fotstöd återstår också. Men det känns som bagateller i sammanhanget...

Men om jag drar ett streck här, så landar jag vid 85 timmars effektivt arbete med själva med båten. Återigen, detta är en fantastisk byggmetod.

Lätt som en plätt

Inför lastningen förberedde barnen på att de skulle hjälpa till att lasta men det behövdes aldrig. Båten är verkligen lätt som en plätt. Jag bär den lätt med en hand i sittbrunnen och med stöd mot höften. Det känns ganska coolt. Och att lyfta upp den på taket var verkligen busenkelt. Nu hoppas börjat bara att den kommer att sitta kvar på taket när vi anländer till orten för sjösättning.





--
Vill du gå en byggkurs och hyra bygglokal nästa vinter?

So far, so good.

Jag har faktiskt inte mätt på om
det här skulle vara möjligt. Jag har bara utgått ifrån att det skulle gå bra. Och det verkar ju funka.





--
Vill du gå en byggkurs och hyra bygglokal nästa vinter?

Dags för lite riktig slöjd också

Detta inlägg dedikeras särskilt till Peo Andersson. Jag tror han kommer att utbrista i ett "Å faan" när han få se detta.



Ämnen till paddelblad.




Paddelns skaft, eller heter det handtag? Känns som om jag kommer att bygga många paddlar framöver. Detta är den första. Den kommer att heta "snabb". Av ingen annan anledning än att det kommer att gå mycket fort när jag bygger den.

Honeycomb

Visst låter det vackert? Och gott? Typ bivaxkaka. Skottet är gjort i detta high-tech-material levererat av Tunarp kvarns båtbyggeri personligen. Björn uppmuntrade mig också att viss sjösätta i påsk, "det funkar ju utan den slutliga finishen". Tack Björn får såväl glada tillrop som materialleverans.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu har jag en båt

Nu är däck och skrov förenade i ett förhoppningsvis lyckligt och långvarigt äktenskap. Och jag är glad för att jag få gegga med epoxismet inne i sittbrunnen, typ spackla skottet med pekfingret. Med nitrilhandskar, förstås.

Däcket nästan klart

Nu är däcken laminerat även på insidan och sammanfogning av däck och skrov är inte långt borta.




Med bra handverktyg är det en fröjd att slippa arbeta med maskiner. Dessutom finns det inte många slipmaskiner som klarar av att göra ett vettigt jobb på insidan av skrovet.





Den stora packluckan fick försäkning av plywood. Gick snabbare och ser så där lagom bra ut. Men kommer nog att vara bra funktion, vilket ju jag prioriterar i detta bygge. Den främre, mindre försäkningen av packlucka gjorde i något som liknar laggkärlsteknik. Men så ska jag ju sitta och titta på den timme ut och timme in. Förhoppningsvis.





Till slut fick så sittbrunnen sin rundade fina form.  Jag var bekymrad inför bygget av denna, men även den detaljen visade sig gå lätt som en plätt av om det tog lite tid att faktiskt få dit två lager glasfiberväv från båda sidor.

Nu när jag har glasat insidan är jag allt som allt uppe i 80 timmar.

Finn fem fel?

En variant på torrsimning.

Lätt att kliva i

Den här modellen är mycket lätt att kliva i och ur.





Detta var nog det mest överväldigande momentet hittills.

Packluckor tog tid

 Jag hade mycket stora problem med att fundera ut någon lämplig metod för att fixa en försäkning till packluckornas plana infästningssarg. Efter många om och men valde jag naturligtvis "stående ribb". Den metod jag använt till sittbrunnssargen. Men här blev det väl mer frågan om laggkärlsteknik. Och trots att jag ångrade mig hela vägen, så fullföljde jag. Har dock inte börjat slipa än, vilket förmodligen kommer att bli ett elände eftersom jag inte kommer åt med maskin alls. Förhoppningsvis kommer det dock bli lite snyggt. Men tidsåtgången motiverade inte valet av teknik, jag har ju faktiskt haft som mål att detta bygge skulle gå fort.

Till den bakre sittbrunnen valde jag att försänka med plywood. Ser lätt och snabbt ut, men var också ganska fippligt. Plus att jag befarar att bottnen faktiskt inte blir plan eftersom förspänningen blev för hård. Och då känns ju alltihop lite ogjort. Nåväl, nån gång måtte jag ju få användning av min Moaning chair som mest stått tom under bygget såhär långt.

Jag har inte klockat tiden på packluckorna så någa, men jag har hållt på flera kvällar med dem och gissar att det rör sig om ca 10 timmar. Därför är jag alltså nu uppe i 70 timmar och det känns just nu lite tveksamt om jag kommer att gå i mål på under 100 timmar. Å andra sidan är det ju i princip bara glasning av däckets insida som återstår. Två skott också. Och sen sätta ihop däck och skrov. Och så lite småpill som beslag, sits och skädda. Det lär inte bli sjösättning till påsk, men kristi himmelfärdsdag torde väl inte bli några problem.

Sittbrunnssargen börjar ta form

Jag har haft stora problem med hur jag skulle lösa fräsningen av ytterkanten av sittbrunnssargen. Men med  hjälp av glada tillrop från kamrat Nils så förstorade jag helt enkelt det lilla kullagret i änden på en kantfräs med hjälp av en bit plattstång av aluminium. Tyvärr visade sig alla de små kullager som jag hade tillgång till bland min samling fräsar alla hade tum-mått. Trots att själv frässpindeln är 8 mm på alla mina fräsar utom en sexmillimeters som ju naturligtvis är 6,35 eftersom den egentligen är kvartstum...

Alltså hade jag att välja mellan att borra typ 9,5 för att pressa i ett 3/8-lager. Eller 12,5 för att pressa i ett halvtumslager. Det blev det mindre alternativet och det krävdes naturligtvis lite filning och därefter nitning med några körnslag. Vilket nog var det som dödade lagret. Hur som helst lyckades jag fräsa i prinicip hela varvet runt, bara den sista decimetern fick jag köra på frihand.

På bilden har jag spacklat upp en hålkäl med epoxi och slipdamm.

Insidan gick bra att fräsa eftersom det var skapligt lätt att först slipa upp en skapligt regelbunden kant för hand. Den slutliga resultatet är dock framfuskat med slippapper. Det är ju dock så mycket enklare om man  har en radie att utgå ifrån.

Överfalsning på plats

Jag vet inte om det här kallas överfalsning, egentligen. Men det låter bra, tycker jag. Det är i alla fall nåt slags kant som ska hålla kapellet på plats. Ditlimmat med tjockepoxi, alltså nåt slags hemmablandat spackel av lamineringsepoxi och slipdamm. Jag blandar lite fint granslipdamm med fint epoxislipdamm som jag skakat ut ur bandputsens slipdammsfilter. Funkar mycket bra. Mina möbelsnickarnissar från slöjdlärarutbildningen skulle förmodligen gråta. Här är är fogspalter på flera millimeter, och oregelbundenheter, inga som helst problem.

I dag har jag dessutom hunnit med att grunda däcket med en tunn strykning, ett nödvändigt moment för att inte glasfibern ska torkas ut på grund av att träet suger för mycket sen när det blir dags för väven.

Jag har tänkt mig att få till en snygg form på kanten med hjälp av handöverfräsen. Jag är dock lite oklar över från vilken yta jag kan ta stöd. Risken finns att det kommer att sluta med en lite tråkig handslipning. Fyra millimeters sjulagers flygplansplywood kommer nog inte att vara särskilt lättslipad.

Och så börjar jag bli fundersam över när det egentligen är bäst att börja sätta dit packluckorna. Liksom hur stort hålet faktiskt ska vara så att det bli smidiga att använda.

Jag är nu uppe i 60 timmars total byggtid.

Nu går det undan

Däcket färdigslipat och sittbrunnssargen fasonerad.







Det går inte att överskatta värdet av bra sandpapper. Högsta kvalitet levererat av Maskincenter i Falköping. Byt ofta och slipjobbet blir bara roligt och går blixtrande snabbt. Hela däcket slipades på totalt mindre än fyra timmar varav bara en timme med handverktyg.


Posted using BlogPress from my iPhone

Blir bara roligare och roligare

Nu är däcket ihoplimmat och spacklat en gång. Total byggtid är nu 54 timmar.

Jag har nu fått svart på vitt att Biltemas epoxi ska blandas i proportionerna 1000/470. Det känns bra.






Biltema säljer en tunn plastfilm som är självhäftande över hela ytan. Lagom häftande. Lätt och snabbt att maskera skrovet med.




Däcket innan ihoplimningen. Det gick mycket snabbt att få ihop däcket och det blev mycket få missar. När man väl övat upp tekniken så är den både snabb och blir bra.