Däcket ligger blankt som ett nybonat golv

Fyra lager fernissa på plats och det börjar likna nåt. Bättre än såhär blir det inte med pensel och dammig lokal, men dammet slits snart bort om jag bara paddlar fort nog.

Den senaste tiden har jag inte loggat timmarna så noga, men uppskattar att jag nu är uppe i 95 timmar. Det innebär att jag kommer att gå i mål på 100 timmar då sits och relingslina kommer att vara på plats. Det är jag ganska mallig över.




Gårdagens bassängträning i Mariestad var lärorik och inspirerande. Nu ser jag fram emot vårens paddelkurser tillsammans med friluftsfrämjandet där.

Värt vingfäste?

Vingfästet börjar bli klart. Det väger 11 gram. Är det värt det? Ja, om vingen kommer att sitta kvar så...

Vingfäste

Det här ska nog kunna bli ganska bra.

Vakuumpumpen kom till användning

Sådär jag, all defekt skumkärna är ersatt av ny och fin, dessutom infälld med minst faktor 12 metoden för att sprida belastning på ett optimalt sätt.






Alla ser ju att det inte är faktor 12, men säg faktor 1,5 eller nåt då? Eller åtminstone "lite snett". Faktor 12 används inom flygreparationssammanhang på riktigt, som en beskrivning av hur långt ett brott ska spridas. Tror jag.





Det nya vingfästen gjuter jag direkt på plats mot vingen. Det borde rimligtvis ge ganska bra passform.






Den stora svarta lådan till höger är min vakuumpump. Den fungerar jättebra som tyngd.

Projekt DLG

Jag har gått och blivit med DLG igen. Det är många år sedan sist, men saknar verkligen den möjligheten, alltså att flyga termik med diskuskastad seglare. De har ju utvecklats något enormt sedan jag gjorde mitt första försök. Också priserna på modellerna har kommit till en nivå då jag är inte med. Därför blev jag extra glad när jag kom över en "byggsats" där vingen är helt ny, en Blaster 2, och där jag bara behöver sätta ihop grejorna. Ska bli mycket spännande att se om jag får till det utan för stor viktökning.




Det ska tillverkas ett nytt fäste till vingen.




Och det ska lagas, dvs rätta till tidigare inte så bra lagningar. Som t ex här där skumkärnan är nedsmält, förmodligen av CA.

Framgångsrik liten sjösättning

Kanske låter det töntigt med "liten sjösättning". Men det ingår naturligtvis i en plan som går ut på att den stora sjösättningen ska ske med mycket mer pompa och ståt. Då räcker det inte med lite enkel direktsändning via bambuser för att skapa nerv. Nä, då ska det vara bomber och granater, eller åtminstone en lite valbergsmässoeld och kanske lite fyrverkrier och sånt. Mer om det längre fram.

Ett extra tack till Märta som filmade och fotograferade, Astrid som speaker, och deras respektive kompisar för glada tillrop och kanske ett och annat välförtjänt litet fniss. Och, det är Märta som i all hast hittat på namnet, hur det ska uttalas, är dock ännu lite oklart.

Den är inte riktigt färdig än

På facebook ställde ju den relevanta frågan i samband med min lilla sjösättning: "Är den färdig?" Och det är den ju inte, men som Björn på Båtbyggeriet sa: "Det behövs ingen slutfinish för en sjösättning". Och en morgon som denna, när snöstormen viner utanför fönstren så känner jag mig verkligen inte ångerköpt på min smygpremiär igår, det var ju i alla fall solsken och det ser varmt och skönt ut på bilderna.

Det jobb som återstår är främst att få finish på skarven mellan däck och skrov. Det är inte så tröstlöst som det ser ut. Först skrapar jag de värsta utstickande punkterna. Gör man det innan epoxin härdat ut helt, så går det ganska lätt med en vass skrapa. Sen, när det verkligen har härdat ut, så går det bra att vara ganska våldsam med bandslipen. Först en omgång som inte mer än nuddar vid fibrerna. Sen på med mer epoxi, slipa igen, och därefter ett sista lager som blir det förseglande skiktet. Efter det är det fernissa som gäller, men var övertygad, jag kommer att få anledning att återkomma om det.

Och så en skädda.

Och så en paddel.

Och så lite beslag.

Och så kanske ett hål i fören att fästa en tamp i.

Och så limma fast packluckorna.

Och så, ja, jag måste ju fixa nåt slags hållare till solpanelen som ska förse elektroniska apparater med ström under färden.

Men nog är den nästan färdig. I princip klar. Den går ju faktiskt att paddla med. Om man har en paddel.

Ja just det, sits, ryggstöd, knästöd och fotstöd återstår också. Men det känns som bagateller i sammanhanget...

Men om jag drar ett streck här, så landar jag vid 85 timmars effektivt arbete med själva med båten. Återigen, detta är en fantastisk byggmetod.

Lätt som en plätt

Inför lastningen förberedde barnen på att de skulle hjälpa till att lasta men det behövdes aldrig. Båten är verkligen lätt som en plätt. Jag bär den lätt med en hand i sittbrunnen och med stöd mot höften. Det känns ganska coolt. Och att lyfta upp den på taket var verkligen busenkelt. Nu hoppas börjat bara att den kommer att sitta kvar på taket när vi anländer till orten för sjösättning.





--
Vill du gå en byggkurs och hyra bygglokal nästa vinter?

So far, so good.

Jag har faktiskt inte mätt på om
det här skulle vara möjligt. Jag har bara utgått ifrån att det skulle gå bra. Och det verkar ju funka.





--
Vill du gå en byggkurs och hyra bygglokal nästa vinter?

Dags för lite riktig slöjd också

Detta inlägg dedikeras särskilt till Peo Andersson. Jag tror han kommer att utbrista i ett "Å faan" när han få se detta.



Ämnen till paddelblad.




Paddelns skaft, eller heter det handtag? Känns som om jag kommer att bygga många paddlar framöver. Detta är den första. Den kommer att heta "snabb". Av ingen annan anledning än att det kommer att gå mycket fort när jag bygger den.

Honeycomb

Visst låter det vackert? Och gott? Typ bivaxkaka. Skottet är gjort i detta high-tech-material levererat av Tunarp kvarns båtbyggeri personligen. Björn uppmuntrade mig också att viss sjösätta i påsk, "det funkar ju utan den slutliga finishen". Tack Björn får såväl glada tillrop som materialleverans.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu har jag en båt

Nu är däck och skrov förenade i ett förhoppningsvis lyckligt och långvarigt äktenskap. Och jag är glad för att jag få gegga med epoxismet inne i sittbrunnen, typ spackla skottet med pekfingret. Med nitrilhandskar, förstås.

Däcket nästan klart

Nu är däcken laminerat även på insidan och sammanfogning av däck och skrov är inte långt borta.




Med bra handverktyg är det en fröjd att slippa arbeta med maskiner. Dessutom finns det inte många slipmaskiner som klarar av att göra ett vettigt jobb på insidan av skrovet.





Den stora packluckan fick försäkning av plywood. Gick snabbare och ser så där lagom bra ut. Men kommer nog att vara bra funktion, vilket ju jag prioriterar i detta bygge. Den främre, mindre försäkningen av packlucka gjorde i något som liknar laggkärlsteknik. Men så ska jag ju sitta och titta på den timme ut och timme in. Förhoppningsvis.





Till slut fick så sittbrunnen sin rundade fina form.  Jag var bekymrad inför bygget av denna, men även den detaljen visade sig gå lätt som en plätt av om det tog lite tid att faktiskt få dit två lager glasfiberväv från båda sidor.

Nu när jag har glasat insidan är jag allt som allt uppe i 80 timmar.