Finn fem fel?

En variant på torrsimning.

Lätt att kliva i

Den här modellen är mycket lätt att kliva i och ur.





Detta var nog det mest överväldigande momentet hittills.

Packluckor tog tid

 Jag hade mycket stora problem med att fundera ut någon lämplig metod för att fixa en försäkning till packluckornas plana infästningssarg. Efter många om och men valde jag naturligtvis "stående ribb". Den metod jag använt till sittbrunnssargen. Men här blev det väl mer frågan om laggkärlsteknik. Och trots att jag ångrade mig hela vägen, så fullföljde jag. Har dock inte börjat slipa än, vilket förmodligen kommer att bli ett elände eftersom jag inte kommer åt med maskin alls. Förhoppningsvis kommer det dock bli lite snyggt. Men tidsåtgången motiverade inte valet av teknik, jag har ju faktiskt haft som mål att detta bygge skulle gå fort.

Till den bakre sittbrunnen valde jag att försänka med plywood. Ser lätt och snabbt ut, men var också ganska fippligt. Plus att jag befarar att bottnen faktiskt inte blir plan eftersom förspänningen blev för hård. Och då känns ju alltihop lite ogjort. Nåväl, nån gång måtte jag ju få användning av min Moaning chair som mest stått tom under bygget såhär långt.

Jag har inte klockat tiden på packluckorna så någa, men jag har hållt på flera kvällar med dem och gissar att det rör sig om ca 10 timmar. Därför är jag alltså nu uppe i 70 timmar och det känns just nu lite tveksamt om jag kommer att gå i mål på under 100 timmar. Å andra sidan är det ju i princip bara glasning av däckets insida som återstår. Två skott också. Och sen sätta ihop däck och skrov. Och så lite småpill som beslag, sits och skädda. Det lär inte bli sjösättning till påsk, men kristi himmelfärdsdag torde väl inte bli några problem.

Sittbrunnssargen börjar ta form

Jag har haft stora problem med hur jag skulle lösa fräsningen av ytterkanten av sittbrunnssargen. Men med  hjälp av glada tillrop från kamrat Nils så förstorade jag helt enkelt det lilla kullagret i änden på en kantfräs med hjälp av en bit plattstång av aluminium. Tyvärr visade sig alla de små kullager som jag hade tillgång till bland min samling fräsar alla hade tum-mått. Trots att själv frässpindeln är 8 mm på alla mina fräsar utom en sexmillimeters som ju naturligtvis är 6,35 eftersom den egentligen är kvartstum...

Alltså hade jag att välja mellan att borra typ 9,5 för att pressa i ett 3/8-lager. Eller 12,5 för att pressa i ett halvtumslager. Det blev det mindre alternativet och det krävdes naturligtvis lite filning och därefter nitning med några körnslag. Vilket nog var det som dödade lagret. Hur som helst lyckades jag fräsa i prinicip hela varvet runt, bara den sista decimetern fick jag köra på frihand.

På bilden har jag spacklat upp en hålkäl med epoxi och slipdamm.

Insidan gick bra att fräsa eftersom det var skapligt lätt att först slipa upp en skapligt regelbunden kant för hand. Den slutliga resultatet är dock framfuskat med slippapper. Det är ju dock så mycket enklare om man  har en radie att utgå ifrån.

Överfalsning på plats

Jag vet inte om det här kallas överfalsning, egentligen. Men det låter bra, tycker jag. Det är i alla fall nåt slags kant som ska hålla kapellet på plats. Ditlimmat med tjockepoxi, alltså nåt slags hemmablandat spackel av lamineringsepoxi och slipdamm. Jag blandar lite fint granslipdamm med fint epoxislipdamm som jag skakat ut ur bandputsens slipdammsfilter. Funkar mycket bra. Mina möbelsnickarnissar från slöjdlärarutbildningen skulle förmodligen gråta. Här är är fogspalter på flera millimeter, och oregelbundenheter, inga som helst problem.

I dag har jag dessutom hunnit med att grunda däcket med en tunn strykning, ett nödvändigt moment för att inte glasfibern ska torkas ut på grund av att träet suger för mycket sen när det blir dags för väven.

Jag har tänkt mig att få till en snygg form på kanten med hjälp av handöverfräsen. Jag är dock lite oklar över från vilken yta jag kan ta stöd. Risken finns att det kommer att sluta med en lite tråkig handslipning. Fyra millimeters sjulagers flygplansplywood kommer nog inte att vara särskilt lättslipad.

Och så börjar jag bli fundersam över när det egentligen är bäst att börja sätta dit packluckorna. Liksom hur stort hålet faktiskt ska vara så att det bli smidiga att använda.

Jag är nu uppe i 60 timmars total byggtid.

Nu går det undan

Däcket färdigslipat och sittbrunnssargen fasonerad.







Det går inte att överskatta värdet av bra sandpapper. Högsta kvalitet levererat av Maskincenter i Falköping. Byt ofta och slipjobbet blir bara roligt och går blixtrande snabbt. Hela däcket slipades på totalt mindre än fyra timmar varav bara en timme med handverktyg.


Posted using BlogPress from my iPhone

Blir bara roligare och roligare

Nu är däcket ihoplimmat och spacklat en gång. Total byggtid är nu 54 timmar.

Jag har nu fått svart på vitt att Biltemas epoxi ska blandas i proportionerna 1000/470. Det känns bra.






Biltema säljer en tunn plastfilm som är självhäftande över hela ytan. Lagom häftande. Lätt och snabbt att maskera skrovet med.




Däcket innan ihoplimningen. Det gick mycket snabbt att få ihop däcket och det blev mycket få missar. När man väl övat upp tekniken så är den både snabb och blir bra.

Förut

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tajt passning

Nu när jag fått in tekniken så går det både snabbt och lätt att få till en tajt och snygg passning på ribborna. Och jag kan knappt vänta på att få påbörja nästa projekt.

Däckslinjen börjar ta form

En vacker däckslinje börjar ta form.  Det är extremt svårfotograferat att försöka återge känslan av dessa vackra linjer. Är du riktigt sugen på ett bygge av det här slaget, så är det nu du ska komma och titta.





Nu är jag totalt uppe i 47 timmars byggtid och börjar väl snart fundera över om det kommer att bli möjligt för mig att komma under totalt 100 timmar. Liksom om det fortfarande skulle vara möjligt med sjösättning i Påsk, det skulle vara hemskt roligt!

Slipskiva grov

Denna slipskiva inköptes för billig penning på Jula. Trots att epoxin var dåligt uthärdad satte det inte igen nånting alls. En lamellfiberslipskiva fick kastas omedelbart för att den satte igen direkt.

Sittbrunn

Sittbrunnen byggs med samma teknik som övrig båten, här kallas den stående strip. Finns andra metoder för sittbrunn, den nedsänkta varianten ska jag nog prova på nästa bygge.

Börjar likna en kajak

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förberedelser för däcket

Här har jag sågat loss formspanten från baslinjen och sedan ställt tillbaka dem i den rättvända båten. Därefter byggs däcket mot skrovet, men med tejp emellan så länge.

Första lagret på insidan

Insidan gick mycket snabbt att fixa till. Faktiskt bara att riva av lite med dels min nya fina skrapa jag köpte hos båtbyggeriet och med en välskärpt palettsickel. Att skära riktigt fina spån med en sickel, är faktiskt en känsla för sig.

Nu har jag fått på första lagret epoxi för att mätta ytan. Förhoppningsvis kan jag börja med väven redan ikväll, och då utnyttja detta lagers klibbighet innan den härdat för långt. Sen tänker jag köra på väven med roller i våder tvärskepps. Visst låter det ganska bra?

Nu är jag uppe i 40 timmar.

Färdigslipat skrov

Nu är det snart dags för tredje och sista, förseglande lagret, epoxi. Jag är fortfarande imponerad av hur små misstag förlåts av såväl teknik som material.

Sjösättning till påsk kanske inte är så omöjligt i alla fall.

Följande anteckning senare på eftermiddagen: Det tredje och sista lagret epoxi är på plats. Ser bra.

Totalt är jag nu uppe i 38 timmar.

Nästa moment bli att vända båten på rätt köl. Det ska bli mycket spännande och väl värt att fotodokumenteras.